BERÄTTELSE 5

28.06.2021

Jag satte in min kopparspiral i maj 2020, alltså drygt ett år sedan. Det gick utmärkt till en början. Jag trodde inte att jag skulle tycka något vidare om att ha ett främmande föremål placerat långt in i kroppen, men jag vande mig snart. Det var skönt att slippa tänka på preventivmedel. 

I december tog mitt liv en vändning då en mängd märkliga symtom jag inte känner igen sedan tidigare uppstod. Jag fick plötsligt ledvärk i händerna till den grad att det var svårt att öppna kylskåpet. Jag gick med illamående dagligen och metallsmak i munnen. Dessutom drabbades jag av tinnitus. Jag kände inte heller igen mig själv eftersom jag blivit så lättirriterad att jag fick lust att slå någon på käften. Annars är jag inte en argsint person. Snarare brusar jag sällan upp. 

Jag hade någonstans i bakhuvudet att kopparspiralen för vissa skapat problem med biverkningar som inte funnits dokumenterade och som det inte informeras om. Jag bestämde mig för att göra en hårmineralanalys för att vara på den säkra sidan. Tro det eller ej, men kopparnivåerna var förhöjda. Jag tog ca en månad därefter ut spiralen och berättade för barnmorskan om mina besvär. Jag var rädd för att bli illa bemött och inte trodd eftersom barnmorskan som satte in spiralen försäkrat mig om att det inte fanns några andra biverkningar än ökad blödning och smärta. Hon sade att allt annat var "pseudo science". 

Barnmorskan som tog ut spiralen var mer förstående. Hon sade att vissa upplever den typen av besvär och hon tyckte jag var klok som bestämt att ta ut den för att utesluta möjligheten att det var den som var boven i dramat. Hon sade också att om besvären går över berodde de antagligen på spiralen. Jag kände mig tacksam men vågade inte be henne att rapportera in biverkningar. Jag tänkte att man får vara glad för det lilla. Någon ytterligare kontakt med vården tog emot eftersom jag hört andras skräckupplevelser. 

Jag tog istället saken i egna händer. Jag betalade själv för att ta blodprover och lade om mina kosttillskott för att rensa ut koppar. Och försvann var precis vad besvären gjorde. Efter ca två veckor var illamåendet väck, metallsmaken likaså. Ledvärken gav med sig gradvis under loppet av ca två månader. Tinnitus har jag kvar ännu, men upplever att den minskat i intensitet något. Nu är jag endast normalt irriterad och känner en allmän lättnad psykiskt. 

En ny hårmineralanalys till sommaren får utröna huruvida jag lyckats bli av med kopparöverskottet. Det ser jag fram emot med spänd förväntan.

/ Isabella